Dårskap som drar

Jag kan nog men måste nog som vanligt dra tidigt ;) skriver han, och jag ler fånigt för mig själv. Jag ska få se honom ikväll, om så bara en liten stund. Jag fortsätter att le, stort, brett och till synes anledninglöst, och människorna jag möter längs vägen jag promenerar fram på måste tro att jag är en dåre eller hög eller både och. Antagligen har de rätt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0