Biografat

Jag springer på biograf med Linnea en tidig kväll, placerar mig i en stor röd stol och förtrollas av Moonrise Kingdom medan Linnea ger den domen ”…speciell.” Vi sitter på parkbänkar mitt inne i en stad som vi båda vill fly från ett litet tag framöver och pratar om framtid och drömmar och vad vi vill ha ut av livet innan det är över, och vi vill så olika saker men trivs så bra ändå.

Ett par dagar senare åker jag direkt från mitt kvällspass till en annan film, tvingar med mig min syster till Rock of Ages så att vi kan dö av nostalgilycka över all musik vi lyssnade på när vi var tretton-fjorton-femton. Extemtöntig, svag story och dåligt spelad men så oerhört snygg och medryckande och åh. Den är en Mamma Mia för alla oss som någon gång fastnat i ett nitbeklätt och kajalprytt åttiotal som vi aldrig fått uppleva på riktigt, bara genom gitarriff och skrikna kärleksförklaringar. Vi går därifrån och sjunger all musik vi glömt och gömt, fram och tillbaka på en tom och ekande tunnelbanestation mitt i natten.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0