Hjärtat

Det var den där gången när det barnsligt värmdes av komplimanger från en snäll pojke lika liten som jag, och jag undrade när han flyttat iväg och mitt hjärta sjunkit om det var det här som kallades kärlek.


Det var den där gången då det tioårigt och glatt lekbråkade med min bästis om vem som gillade en annan pojke mest och fnissade fram små kärlekshistorier på skoltoaletten, och jag undrade om det kanske inte direkt var det här folk menade.


Det var den där gången då det naivt hamrade hårt för ett blondhövdat mellanting mellan man och pojke, och när jag väl förstått att det bara var ett spel undrade jag om den där beryktade kärleken ens fanns på riktigt.


Det var den där gången när det förvirrat fladdrade för en flicka med långa kolsvarta lockar och djupt bruna ögon inramade av kajal, och jag undrade om det kanske bara var en illusion.


Det var den där gången när jag gick på en glittrig väg hemåt efter att ha lekt med mina fingrar i hans hår och känt det banka lite mer intensivt än det borde och svor för mig själv in i den tomma natten därför att fan, den fanns tydligen på riktigt, och helvete, den hade tydligen utsatt mig för fel person.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0