Kiss me hard before you go
Är det okej om jag bara står med hakan nere ett tag tills jag kommit över chocken av hur jävla vacker du är?
PS det tar nog mer tid än ett LITET tag…
Det var allt han behövde skriva för att hela min stabilitet skulle ruckas. En liten kommentar på min nya profilbild som fick mig totalt ur balans, som öppnade en strid flod av känslor som jag noggrant försökt att hålla i kontroll. Jag flög in i ett raserianfall, jag som annars brukar vara den lugnaste lilla människa som går att hitta.
Han hade ingen jävla rätt att kalla mig vacker, inte när jag precis gett upp hoppet. Han har ingen rätt att tända det igen. Han har ingen rätt att låta mig än en gång undra vad i helvete som händer för att sedan falla handlöst in i besvikelse igen.
Orden också. Chocken.
När han gjorde det rätt tydligt att han inte ville ha mig genom att hålla på med sitt ex kände jag mig mest bara uppgiven, inte uppriven. Jag ställde mig framför spegeln och kände att för att kunna få bort honom behövde jag förändring, så jag plockade upp saxen och klippte fram en lång raklugg utan att tänka efter, kände att det var första sättet att få något nytt. Då tycker han plötsligt att jag är vacker, när jag är mitt uppe i processen att komma över någon som inte ville ha mig. Då kom upprivenheten fram.
Jag vet att jag tjatar på om honom alldeles för ofta. Jag vet att ni snart kommer att spy på denna för er okända människa som jag hängt upp mig på. Men Calleth you, cometh I sjöng Ola Salo en gång i tiden, och jag börjar förstå hur i helvete det går till. Det suger. Men man är beroende. Allt som krävs är en liten vink, så är man där igen.
Fan.
