Spår av glitter som skakats från muskulösa armar
För första gången på hela lovet kliver jag upp innan klockan elva, sätter mig i köket. Rykande hett te, ostsmörgåsar och de sista sidorna i Just Kids och allt är så tyst och allt är så fint och jag önskar att stunden bara fortsatte att vara, ensam, fin och god.
Det sista bladet vänds, och jag kan inte hjälpa det. Ögonen svämmar över av ett litet antal tårar. För Robert Mapplethorpes död, för Patti Smiths ord, för vänskap och kärlek och allt däremellan. Jag spiller te i mitt knä, torkar generat undan en tår som glidit ner för kinden och kryper tillbaka under min luddiga filt.
Kommentarer
Postat av: Fjodors
Vad läser du för något?:)
Postat av: Maja
Ja, gör det! Tillsammans är man mindre ensam och Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans är också bra av samma författare. Just kids är världens bästa bok typ. Kram.
Trackback
