drömmandet

Igår hade jag en så oförskämt bra dag att jag bara gick omkring och väntade på att allt skulle gå åt helvete. Jag hade en snyggdag och fick flera komplimanger för mitt utseende, höll en undermåligt förberedd redovisning som ändå gick rätt bra, fick MVG och endast positiv respons på en uppsats som jag trodde var högst VG-värdig, kunde fokusera ordentligt på tyskan, fick en kallelse till en arbetsintervju på söndag, fick träffa Emma och Kattis. Vi sprang runt på Fotografiska och förlorade oss i vackra bilder, gjorde en jättegod thaisoppa och åt kladdkakemuffins med crème fraiche. Jag, Kattis och Fredrik rörde oss ut och virvlade runt på dansgolvet till åttiotalshits under ciderinfluenser, fylleglass och fyllepommes, nattunnelbana, nattpromenad.

Idag är jag trött, har varit på Dramaten och sett Den girige, försöker förbereda mig mentalt inför morgondagen då jag verkligen verkligen verkligen hoppas på att få jobba på badplatsen som ringt. Jag sitter i en stor grå kofta som min mormor precis har stickat klart och dricker örtte.

Jag har blivit analfabet och lider av skrivkramp så svår att det tar emot i bröstet varje gång jag försöker plita ner bokstäver i någon slags mening. I förrgår öppnade jag min dagbok för första gången på hela månaden, fick ner en halv sida, gav upp. När jag är olycklig blir jag lycklig av att skriva, när jag är lycklig kan jag inte skriva eftersom jag inte ahr något att skriva om, när . jag inte kan skriva blir jag olycklig men kan inte ens skriva för att häva det. Det är en ondskefull cirkel.

Jag är fast.