drömmandet

 

Mitt huvud är molntungt och kroppen är seg, men kanske är det vad som krävs för att jag ska inse att sommaren är slut. Kanske är det den genomträngande morgonluftens kyla som ser till att det klickar i min skalle att det är höst nu, att det är regnrusktid och molntäckestid, att det är dags att dra sig in i upplysta vrår med filtar och rykande koppar med te och honung. Nu klär jag mig i tjocka stickade tröjor, sätter upp håret i knut och målar läpparna med Broken Heart. Vinylspelaren går varm med nålen mot skivorna från pappas ungdom och och jag vänder blad efter blad i fina gamla böcker, som en hundraårig version av Oscar Wildes pjäs Lögnens förfall som jag bläddrar i mot huvudkudden
. 
Den här hösten vill jag ta långa promenader under stora paraplyer och se regnet ösa ner omkring mig när jag sakta går gatan fram. Jag vill se fina filmer och roliga serier, se vackra fotografier och läsa vackra ord och höra fina toner. Kanske räcker det med att bara, som nu, sitta vid köksbordet med min syster i gemensam fåordighet och lyssna på P3.