Fem
Fem år från idag kommer jag att vara tjugotre år gammal. Om jag har tur, förstås. Om jag har turen att inte bli dödligt sjuk eller hamna under en buss eller bli skjuten med nackskott. Om jag får leva så länge. Om fem år vill jag bo i en vacker lägenhet i Göteborg, gammal och fin, med ett stort badkar och högt i tak, men det kommer inte ske. En sunkig etta ligger nog närmare det realistiska.
Jag läser nog fortfarande på universitetet då, kanske pluggar juridik och förbereder mig på att ta Sverige med storm, om jag inte insett att världen kallar med gälla lockrop och får mig att lämna allt för språk och kultur. Fem år från idag vill jag ha gett ut en roman eller vara på god väg att göra det, och jag ska vara lycklig. Träffat någon vacker som blir min underbara finaste, någon som kommer om kvällarna och dricker te i min säng, någon som pussar mig i gropen mellan nyckelben och hals och kallar mig älskling.
Jag kommer ta promenader på Göteborgs gator tidigt på morgnarna, känna klar luft i mina lungor och veta att staden är min. Jag kommer lyssna på vacker musik i skenet av levande ljus, laga ljuva vegetariska rätter och baka bröd.
Fem år är allt jag måste vänta, sen är jag där.
