Stockholm ligger vit
Snön singlar sakta ner över staden, och Stockholm ligger vit. Jag har ränt runt på gator och torg i jakt på en present till världens finaste åtta-snart-nioåring, och det känns så hemskt att jag inte lyckas hitta något bättre än en liten dagbok med lås och en häst på framsidan. Vill ge henne en bok, men vågar inte eftersom hon antagligen redan läst alla jag kan hitta. Vill ge henne en egen tekopp, men hon dricker ju inte te än. Vill ge henne oändligt med kärlek, men det är hon redan garanterad.
Snön yr runt, bildar cirklar runt mitt huvud där jag går, och snabbt slinker jag in på fina Kafé 44. Nu sitter jag här i mitt hörn och bara tittar på alla människor runt omkring, dessa personer som jag inte vet något om som samlas runt små bord, dessa personer med lila toppar eller mörka ögonbryn och knäppta kragar.
Jag smuttar vidare på mitt te där jag sitter, ensam men glad.
så fint.
Åh Stockholm, älskade och ibland hatade stad.
En dagbok är det bästa man kan få när man är så gammal, det är det som sätter fröet till att skriva i framtiden! Jag skrev inte så värst mycket speciellt i min, men jag ritade och skrev ändå ibland och det var kul att läsa sen ju. Och sen så tog boken slut och plötsligt kändes allt så tomt. Så jag fortsatte, i blogg, i anteckningsblock, på post-its, på toalettväggar och i stjärnorna.
Kram
det är stockholms finaste kvarter. öster om götgatan.
