drömmandet

Huvudet är tungt och segt denna kväll, när allt jag kan göra är att plugga religionskunskap och samhällskunskap och lärmignågotnukunskap. Snälla hjärna, surra lite fortare, blixtra till och förstå. Jag lägger mig under filten i mörkret när läsandet dragit ut för länge, kysser min arm lätt och låtsas att det är någon annans hud. Patetiska dagdrömmar från ett värkande hjärta som snart kommer att komma på bättre tankar.

Jag försöker tänka på att helgen räddar mig snart, att den kommer svepa mig av mina fötter som en sagoprins. Att jag ska få dansa i dånande rus i fredagsnattens stadsdimma, festa med vänner (varav en är han jag skriver om) i den fina lördagsnatten, gå på dejt med en halvfrämling någon eftermiddag.

Sedan inser jag att jag ändå måste plugga flera timmar var och en av de dagarna och att de inte kommer att bli så skimrande som jag drömmer om. Tyvärr.