Du, jag tror att jag är beroende av dig lite grann

Jag trodde att det var över. Eller hoppades kanske, framförallt. Helvete vad fel jag hade.
Jag satt ju där, kom tidigare än dig, och kunde inte hålla koll på vad som hände i filmen som spelades på duken framför mig och bara väntad på att du skulle komma fram, vara färdig med det du skulle göra som gjorde att du inte kunde komma till oss tidigt, bara väntadeväntadeväntade och snartsnartsnart så. Du kom. Och jag blev glad. Och jag visste inte vad jag skulle säga.
Allt smart som kan vila i min hjärna slogs undan med ett hårt slag mot huvudet, någon gång mellan tidpunkten då du äntrade rummet och kramade mig. Åh helvete. Min tunga blir helt knuten runt sig själv och mina virrande snurrande skinande tankar bara slutade.
Du höll aldrig min hand.
Men du flörtade, du försökte, du försökte komma närmre och du rörde mig och jag visste att jag är beroende, att jag aldrig kommer att kunna sluta törsta efter kickarna du ger.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0