drömmandet

Hela grejen med Joakim var ju att jag gjorde det fatala felet att missta attraktion och åtrå för kärlek. Jag tyckte knappt om honom som person. Han är okänslig, säger alltid fel sak vid fel tillfälle, är arrogant och har konstig humor.

Ändå drogs jag till honom som om jag var småspik och han en magnet i Cern.
Ändå kunde jag inte låta bli att få krypa ihop i hans famn eller väva samman mina fingrar med hans.
Ändå drömde jag om att få kyssa honom.

Trots att jag visste att om något skulle hända skulle det betyda långt mer för mig än för honom och trots att jag visste att vi var så fundamentalt olika att vi aldrig skulle kunna funka tillsammans var det inpräntat i mig att man måste vara kär i de som man är så starkt attraherade av. Jag tillhör generationen som hjärntvättats sönder och samman med romantiska sagoberättelser, glöm inte det. Så någonstans längs vägen blev jag kär i själva attraktionen och överförde det på honom. Det var som att be om att få må skit, när han bara pratade på om andra tjejer han hade dejter med eller att bli helt iskallt ignorerad eller att skuffas undan i ett hörn.

Men att han var attraherad av mig med värmer. Allt var inte bara i mitt huvud.