drömmandet

Hösten glider in i oktober och jag antar att det är dags att inse att allt det här är på riktigt igen. Det är rykande tekoppar över levande ljus och leenden i tjocka stickade myströjor, filmer nergosad i fem filtar och alldles för mycket rödvinsblod som rusar genom ådrorna sena glittrande nätter. 

Jag har börjat dejta igen och saker börjar kännas igen, men ingen känns rätt och jag undrar om det är mig det är fel på eller om det bara är världen som gör sig påmind. Det där med att bli ägd och kontrollerad; jag känner mig trängd efter mindre än två veckor och flyr hals över huvud. Jag vet inte ens om jag kan det där med kärlek längre. Jag vet inte om jag någonsin vetat. 

Nu vill jag ha vackra klänningar och kjolar och nya läppstift, kasta upp håret i lösa knutar, gosa in mig i alldeles för stora tjocktröjor och somna i någons famn.