Ett ögonblick

En liten stund är allt bara stilla. 

Gruset knastrar när jag går över skolgården med kaffekopp i handen, solen skiner plötsligt lite starkare. Ingen annan är ute. Vinden slutar blåsa. Nästan total tystnad, bara ljudet av mina skor mot småsten. Jag vänder ansiktet mot solen, borrar in mig i jackan, dricker kaffe sakta där jag går. 

Vinden börjar blåsa hårdare, solen går i moln och ögonblicket är över. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0