drömmandet

När ingen vill ha mig gråter jag om nätterna ibland. När jag inte har någon undrar jag varför jag är så hopplöst ensam. Jag förbannar min tomma säng, önskar mig pussar på kinden och varma andetag mot min skuldra. Jag tittar på mina vänner och deras sammankopplade händer, deras leenden, deras kyssar i min hall sena fyllenätter. Jag tittar runt mig själv och möts av ingenting. Jag har ingenting, har ingen, och längtar. 

När någon vill ha mig flyr jag hals över huvud. 

 

När någon vill ha mig känner jag mig trängd och kvävd, dignar förtryckt under krav som inte väger tyngre än att svara på sms som kommer för ofta. Jag orkar inte med det. De fyller i luckorna i allt jag inte säger och skapar en bild av mig som inte är jag och jag kan inte leva upp till den. 

Därför plingar min telefon inte till längre.